Jessica avverkade sträckan Bagarmossen-Drottningholm på runt femton minuter medan Joel inmundigade en av hennes energidrycker. Han drack normalt sett inte sån skit men om det nu skulle tampas med varulvar i tio minusgrader ute i skogen, när han redan var lite halvlullig, då tog han de powerups han kunde för att bättra på sina odds. Jessica svängde av från vägen och slog av saftblandaren. De körde upp och parkerade bredvid piketens två bussar. Hon kastade till honom ett par fodrade handskar och sedan klev de ut. De tio operatörerna från Hissen var iklädda vinterkamouflage. Jessica gick fram till insatsledaren David Järv medan Joel plockade ut deras insatsväskor ur bagageutrymmet.
När han kom fram till dem nickade David till hälsning:
”Länge sedan sist Joel. Allt väl?”
Joel tvingade fram ett leende och försökte dölja att han huttrade.
”Tjena, jodå det rullar. Själv då?”
David log och viftade mot den öppna skjutdörren: ”Jorå bara fint. Det ligger två fodrade vinteruniformer till er därinne”
Jessica muttrade ett tack och viftade åt Joel att de skulle gå in. De klev in i bussen och drog igen skjutdörren. Han hade missat orienteringen och fick kortversionen av Jessica.
”David sa att det som är känt är att en person ringde in om att han hade sett en vargflock springa bredvid vägen härute vid slottet. Eftersom det är ovanligt med varg här så skickade man ut en jägare för att reka. Det var för tre timmar sedan och ingen har hört från jägaren sen dess. Utöver det så har prästen i Lovö kyrka barrikaderat sig i kyrkan tillsammans med ett par medhjälpare och ringt vårt journummer och uppgett att ett gäng varulvar har cirkulerat runt kyrkan under kvällen. Vet inte om du minns det men prästen, James Odell, är ju en av landets få exorcister, så han vet vad han pratar om”
Joel skakade på huvudet och drog upp dragkedjan. Någonting hade brakat loss i den magiska världen, frågan var bara vad och hur stort det var eller hur stort det skulle bli?
”Taget. Så vad är planen?”
Jessica satte upp håret i en hästsvans och drog på sig en mössa.
”James har ett par präster, också exorcister, på väg hit för att hjälpa till att skydda kyrkan och stötta oss vid behov, men David och Hissen vill att de håller sig redo som beredskapsstyrka. Hissen kommer att åka in på snöskotrar och vi två får åka med på en egen. Försvaret biträder med en Helikopter 16 från luften, med två prickskyttar från Hissen ombord. Ordern från ledningen är att döda varulvarna”
Joel kände en liten klump i magen. De lade inte fingrarna emellan den här gången.
Varulvarna var inte lika organiserade som vampyrerna och tillhörde egentligen en enda stor grupp med en ärkevarulv, som enväldig ledare. Han hette Simon och bodde i en stuga ute på Torö utanför Nynäshamn. Det hade slutits ett avtal mellan en av sektionens första chefer och Simon, om att så länge varulvarna höll sig lugna och inte ställde till med trubbel, så fick de vara ifred, men om de började röra sig bland människor och samlas i pack, då löpte de risken att dödas. Joel hade träffat Simon ett par gånger och han var vettig, varulvarna ville helst vara för sig själva och han fattade grejen med att om de började göra för mycket väsen av sig så skulle det ställa till oreda och framför allt skulle det kunna utgöra en risk för varulvarna själva.
Joel tog på sig sin mössa och frågade: ”Vet vi om Simon är på väg?”
Jessica fick en sorgsen min och svarade: ”Vittnet pratade om att packet anfördes av en gigantisk grå varg med en vit stjärna i pannan. Det var den största vargen han hade sett”
Fuck, det var Simon som ledde packet. Det hördes en hård knackning på dörren.
”Nu är det slut på kuckelurandet därinne. Det är dags att köra igång!”
Jessica öppnade skjutdörren och de klev ut. Under tiden de hade bytt om hade det lastats av totalt sex skotrar på parkeringen och insatspoliserna hade redan klivit på sina utöver David som satte sig bakom föraren på den sista som var bemannad och sedan stod en tom åt dem. Jessica tecknade mot styret och sa: ”Du kör, jag är en bättre skytt än dig”
Joel gränslade snöskotern, fällde ned skidglasögonen och tryckte igång radion. Jessica gled ned bakom honom och spände fast sig i skotern. De hade övat på det här ett par gånger uppe i fjällen, just för att kunna ha förmågan att jaga varulv, men det här var första gången på riktigt. Davids röst gick ut i etern:
”Alfa ett till samtliga Alfa. Nu kör vi, det är fri eldgivning mot objekten. Enligt vittnesuppgifter ska det vara totalt sex stycken varulvar. Men se till att ni har fritt skottfält och vi håller ihop i stjärnformation. Håll också utkik efter en jägare i reflexväst som är saknad sedan tre timmar tillbaka. Han ska INTE bli skjuten.
Alla människor ska komma hem ikväll. Nu kör vi!”
Nu hördes helikoptern och Joel tittade upp mot skyn. Där syntes den som en svart siluett mot den mörka himlen, med blinkande lampor. Han kunde urskilja att dörrarna var öppna och att det var något vitt där, vilket han visste var en vältränad prickskytt med ett prickskyttegevär 90. Skotrarna drog iväg in i skogen och Joel väntade till den sista åkte iväg innan han gasade iväg efter. Det gick relativt långsamt eftersom de hade order om bibehålla formationen. De åkte ett par hundra meter under radiotystnad och det kändes nästan lite pittoreskt att vara ute på en kvällstur.
”Alfa tre till samtliga alfa. Visuell kontakt med den försvunne jägaren klockan 15. Han… eh… är uppenbart avliden”
”Alfa ett till alfa tre. Uppfattat. Alfa ett till samtliga alfa. Ingen stannar och kliver av. Den som är död är död, vi får lösa det senare”
”Auuuuoooohhhh”
Ylandet skar igenom natten och det hördes tydligt att det kom från deras högra sida, vilket var samma riktning som den döde jägaren hade hittats. Skotrarna framför drog iväg till höger och Joel körde efter i lite makligare takt. Efter ett tjugotal meter såg han jägaren… eller det som var kvar av honom.
Torson var helt sönderriven. Benen och armarna hade slitits loss från kroppen och huvudet syntes inte till. Hela området runt kroppen var dränkt i blod. De körde vidare och Joel såg till att hela tiden försöka hålla sig som den bakersta delen i formationen.
”Poff, poff, poff!”
”Auuff, auff, auuuu”
”Alfa fyra till samtliga alfa. Två objekt neutraliserade. Två objekt sprang i riktning klockan tio och två i riktning klockan fjorton”
”Alfa ett till samtliga. Uppfattat. De försöker troligen splittra oss. Alla håller ihop och vi åker i riktning klockan tio. Alfa ett till Svarthök1, ni får jaga de två som avvek mot klockan 14”
”Svarthök ett till Alfa Ett. Uppfattat”