Skotrarna framför svängde åt höger och Joel bromsade in en aning innan han började svänga.
”Swooosh!”
Skotern trycktes åt sidan och tippade över. Varulven träffade Joel i bröstet och slet tag i honom. De for som en ut i terrängen och landade i en snödriva.
”Auoh auoh!”
Besten högg efter Joels hals och armar men han kramade sig fast kring kroppen.
”Jessica! Hjälp!”
”Auoh auoh. Poff poff. Auoh”
Någonstans skedde en annan strid med en varulv. De tumlade runt och varulven släppte lite på greppet, Joel drog snabbt upp sin pistol och sköt.
”Poff, poff, poff, poff, poff”
Varulven försökte slita sig loss men Joel höll sig fast och riktade pistolen mot halsen och sköt.
”Poff, poff, poff, poff, poff”
Han kramade så hårt han kunde och han märkte hur kraften sakta ebbade ur varulven. Formerna förändrades och det syntes mänskliga drag. Deras blickar möttes och han insåg att han just hade dödat Simon. Joel såg att det fanns liv kvar i ögonen så han frågade:
”Varför gjorde ni det här Simon?”
Simon blinkade och det rann blod ur munnen. Han hostade till och sa med en väsande röst: ”Den mörka fursten kommer. Vi är hans tjänare, vi kan inte motstå när han kallar…”
Joel såg hur livet gick ur honom och kroppen stillnade. Han tryckte undan kroppen och reste sig upp. Vart hade Jessica tagit vägen?
”Jessica!”
”Här! Jag sitter fast under skotern!”
Joel sprang fram till skotern och mycket riktigt så satt Jessica fastklämda mellan skotern och ett träd. Han tog ett fast grepp runt skotern.
”Är du skadad?”
Hon skakade på huvudet: ”Bara mitt ego men annars är jag ok. Jag kommer bara inte loss eftersom det är för trångt”
Nu hördes mullret från de övriga skotrarna som körde upp bredvid och tillsammans med ett gäng insatspoliser lyckades de lyfta på skotern och få loss Jessica. De två utredarna sjönk ned på en stor stubbe och pustade ut. David klev fram ur gänget med insatspoliser.
”Skönt att ni är oskadda. Det blev ett jävla hollaballo där ett tag, men nu är alla varulvar nedkämpade och ingen av våra är skadad. Teknikerna är på väg för att titta på jägaren, men dödsorsaken är ju rätt uppenbar. Men bra jobbat, du tog ju ut ledaren Joel, inte illa pinkat!”
Joel kände sig dock inte som en hjälte utan tvärtom, han hade tyckt att Simon verkade vara en reko kille och hade han kunnat undvika att döda honom hade han gjort det. Han tittade på David och nickade bekräftande. Insatsledaren gjorde en svepande rörelse och sa: ”Vi sköter resten här, jag gissar att ni har en del att skriva så kör tillbaka skotern där ni hämtade den så kan ni lämna sedan. Återigen bra jobbat!”
Han gjorde tummen upp och gick bort mot sina poliser. Joel skakade på huvudet. Det spelade ingen roll om du så hade terminerat hin håle själv, det viktigaste av allt var att du skrev en anmälan och rapport om det efteråt.
Klockan var tre på natten när Joel öppnade ytterdörren och klev in. Lukten av hemma, vilket i hans fall var en kombination av gammalt kaffe från i morse och kattsand. Han hängde av sig vinterjackan och såg att det var tänt i städskrubben.
”Är du vaken Bobby?”
Dörren gled upp och en skäggig glasögonprydd figur tittade ut.
”Alltid. Men är mitt i en raid, vi får surra mer sen”
Huvudet försvann in och dörren gled igen. Joel log och plockade upp Smulan som kom gående från vardagsrummet. Bobby var en hustomte som var inneboende hos Joel sedan två år tillbaka. Han hade råkat på honom när de gjorde ett tillslag mot en trollkarl nere i Karlskoga. Bobby hade varit förslavad genom svart magi och arbetat som hustomte åt trollkarlen i 20 års tid. Rent formellt borde Joel ha omhändertagit Bobby och underrättat Hustomteförbundet så att de kunde hämta honom och knyta honom till en ny arbetsplats, men när de bilade hem från Värmland hade han fattat tycke för den kortväxta gubben och så hade han fått följa med hem i stället. Jessica hade bara rullat med ögonen och suckat, men trots hennes krumbuktande så var hon en bra och lojal partner. Joel såg att Smulans skålar med mat och vatten var välfyllda. Fördelen med att ha en hustomte inneboende var att han inte behövde göra mycket hussysslor själv. Nackdelarna var… ja, det svors litegrann och lite extra på matbudgeten, men det var det värt. Han släppte ned Smulan och öppnade kylskåpet för att ta en nattmacka innan sängen hägrade.