Jessica körde eftersom hon bestämt hävdade att han körde som en biltjuv, medan han lika bestämt hävdade att han bara hade en offensiv körstil. Joel kollade igenom sin ärendelista på en läsplatta. Bara för att de jobbade med udda grejer, innebar inte att de slapp undan administrationsbördan som genomsyrade den offentliga förvaltningen. Nej, nej, även gällande det övernaturliga fanns det fastställda frister om att alla påbörjade ärenden skulle vara avslutade och redovisade till åklagare inom tre månader, om det inte var så att ärendet avslutades genom terminering, vilket med andra ord betydde statligt sanktionerat mord.
De magiska väsen som hade någon form av mänsklig skepnad eller mänskliga drag och som kunde smälta in och leva fredligt i samhället, hade människoliknande rättigheter och där var reglerna om våldsanvändning liknande de som gällde för människor. Vad gällde orcher, demoner och andra otyg som inte gick att resonera med, så var ”terminering” i regel enda handlingsalternativet. Joel skrev klart en anteckning om varför ett ärende inte var slutredovisat och motiverade det med att: ”eftersom gärningsmannen är ett spöke och inte har synts till sedan brottstillfället har ärendet inte kunnat avslutas”, sedan stängde han av plattan och nynnade med i countrylåten som spelades på radion.
”Så vad tror du…”
Jessica höjde fingret till tystnad och skruvade upp volymen på rakelenheten.
”Radion till samtliga patruller. Bege er omedelbart till Ljuraparken. PDV-händelse med en aggressiv man med kniv, uppgifter om flertal dödade och skadade. Jag upprepar…”
Jessica tryckte igång signaleringsanordningen och ökade hastigheten, medan hon märkbart stressad sa: ”Den parken ligger precis bredvid Jonssons lägenhet, jag tror att skiten just träffade fläkten. Ring och underrätta Benny”
Joel nickade bekräftande och ringde upp deras gruppchef Benny Ekberg. Han var gruppchef för två grupper eftersom deras grupp var så pass liten och han gjorde sitt yttersta för att befatta sig så lite som möjligt med dem. Benny var en karriärist och AVFÖ var inget prestigefyllt stopp på karriären i jämförelse med hans andra grupp som var gruppen för Kalla Fall.
”Ekberg”
”Tjenare Benny. Det är Joel. Du jag och Jess är på väg till Norrköping för att hantera ett case och nu gick det ut om pågående dödligt våld i närheten av den misstänktes adress. Vi har på känn att det kan vara han som spårat ur och han är en vampyr så ja, du fattar”
Joel hörde hur Benny suckade ljudligt och svor för sig själv.
”Uppfattat. Jag löser det och jag förutsätter att ni löser termineringen om det inte är löst innan ni hinner dit?”
”Japp vi hanterar det om det behövs”
”Bra…”
Det klickade i telefonen och Joel muttrade: ”Han kunde ju åtminstone låtsas försöka vara trevlig”.
Jessica svängde av från motorvägen och de lyssnade på radiotrafiken som nu skedde på en särskilt avdelad radiofrekvens. Även om det var en stor händelse med många patruller fanns det fortfarande andra prioriterade jobb att hantera.
”Patrull 20 till radion. Misstänkt har försvunnit in i en villa bredvid parken och vi har spärrat av området. Kom”
”Radion till samtliga. Uppfattat. Frys läget, insatsstyrkan är på väg. Uppskattas landa om fem minuter. Kom”
Jessica tog loss rakeln och kastade den till Joel.
”Gör ett anrop och säg åt dem att avvakta tills vi är där”
Joel tryckte in anropsknappen för att kontakta radion. Det tog ett par sekunder innan en kvinnoröst svarade:
”Radion Region Öst till NOA 372. Vad gäller det?”
Joel tog ett djupt andetag inför revirstriden som komma skulle.
”NOA 372 till Radion. Vi är på väg till platsen för PDV och ni får härmed order om att frysa läget och inte skicka in piketen innan vi är där. Kom”
Det blev tyst i etern i ett par sekunder innan en annan barsk manlig röst bröt in:
”Regionledningsbefäl Region Öst här. NOA kan inte komma in och beordra vad vi kan och inte kan göra från ingenstans. Med vilket mandat går ni in och gör detta?”
Joel skakade på huvudet och tänkte för sig själv: ”Rikspolischefens i slutändan men vill du kolla vem som pissar längst så kör vi den hårda vägen…”
”NOA 372 till RLC-befäl Region Öst. Kontakta Nationellt Vakthavande Befäl och uppge kod Varg1935”
”RLC Region Öst till NORA 372. Skojar du?”
”NOA 372 till RLC Region Öst. Nej, jag skojar inte. Ring VB och uppge Varg1935 så kommer du att få prata med min chef eller chefen NOA och få bekräftat att jag har mandat att bestämma i den här insatsen. Kom”
Det blev tyst i nästan två minuter och nu hade de kommit in i centrala Norrköping och Jessica körde in på en parkering för att de skulle kunna byta om till insatsoperatörskläder. I såna här offentliga situationer var det alltid lättast att låtsas vara från Nationella Insatsstyrkan. Det klickade till i etern och ett märkbart irriterat befäl sa:
”RLC Region Öst till NOA 372. Ordern mottagen och genomförd. Piketen är på plats och inväntar era direktiv. Klart slut”
Joel log nöjt mot Jessica: ”Ibland är det skönt att jobba högst upp i organisationen”
Hon skakade irriterat på huvudet och öppnade dörren. De klev ut och öppnade bakluckan. Det tog bara någon minut innan de såg ut som två fullutrustade insatspoliser. Joel hade slagit igång sin egen rakel och stoppade in snäckan i örat. Han höll fingret på sändknappen:
”Uppskattad tid och riktning till målet?”
”Två minuter och vi kommer österifrån”
Joel tryckte in knappen:
”NOA 372 till samtliga. Vi är två insatspoliser från NI som kommer biträda. Vi anländer fullkittade om cirka två minuter från östlig riktning. Kom”
”37-30, insatsledare piketen här. Uppfattat, ledningsplats upprättad vid grinden. Finns bara en ingång och ett staket runt villan. Kom”
Jessica slog igen bakluckan och började jogga i väg. Joel tog upp väskan med deras speciella yrkesverktyg. Oftast funkade det med skjutvapen men ibland krävdes det lite oortodoxa verktyg och metoder, men det var inget man ville vifta med inför allmänheten.