Joel vinkade till sin dotter som stod i fönstret och vinkade tillbaka. Huset var fullt med ljusslingor och andra juldekorationer som hans ex-fru hade satt upp. Eller rättare sagt, som han gissade att hennes nya snubbe Anders hade fått sätta upp under hennes arbetsledning. Han log brett och gjorde en sista entusiastisk vinkning innan han vände sig och gick bort mot bilen. Det var kallt ute och han gnuggade sina handskbeklädda händer mot varandra för att värma de frusna fingrarna. Han öppnade bildörren och sjönk ned i det iskalla sätet. Med snabba handrörelser fick han igång motorn och vred upp värmen på max. Innan han svängde ut kastade han en snabb blick mot fönstret där Leah stått tidigare och såg att det var tomt. När bilen rullade iväg fylldes han av blandade känslor. Det var fyra år sedan de hade beslutat sig för att skilja sig, efter fyra års äktenskap och totalt tio år tillsammans. Leah var fem då och hon hade tagit det hårt. Trots att han hade lagt åtskilliga timmar på att vrida och vända på det hade han än idag inte lyckats pinpointa när och var det gick snett, men på något vis hade vad som från början var en bergochdalbana med många toppar och få dalar, blivit mer av en enda lång nedåtfärd med allt fler dalar och väldigt få toppar. En kväll efter ett väldigt stort gräl, om vad mindes han inte längre, hade de gemensamt kommit fram till att göra slut på det om de kände samma sak när de vaknade nästa morgon. På eftermiddagen nästa dag skickade de in de underskrivna pappren till tingsrätten.
Han svängde ut på motorvägen som gick mot centrala Stockholm. Kontoret låg i källaren på Sankta Klara Kyrka och de hade personalparkering vid Centralstationen. Han tog av sig handskarna nu när bilen blivit varm. Jobbet hade ju inte gjort saker lättare heller. När de träffades arbetade Karin som nybliven ingripandepolis på Norrmalm och Joel hade varit hennes instruktör. Som barnlösa 20-åringar hade det funkat att jobba skift, men när Karin blev gravid och gick in som förundersökningsledare på familjevåld, medan han fortsatte jobba skift som utredare på Sektionen för övriga ärenden, som bestod av Joel och tre kollegor plus deras chef Göran, hade livspusslet blivit betydligt mer komplicerat. Särskilt med beaktande av att Joel med väldigt kort varsel kunde skickas upp för att titta närmare på ett pentagram ritat i blod ute i de jämtländska fjällen, utan att veta när han skulle komma hem igen och med absolut sekretess om var han var eller vad han skulle göra. AVFÖÄ, eller Avföringen som de kallade sig själva när de fick nej på ytterligare ett budgetäskande, pysslade nämligen med att utreda fall med koppling till det ockulta och övernaturliga. Sektionen låg under Nationella Operativa Avdelningen, vilket normalt sett innebar att man hade gott om personal och resurser, men det gällde inte dem. De hade två gamla spanbilar, som redan hade hamnat ute på ett lokalpolisområde som hade dömt ut dem som snudd på trafikfarliga. Deras kontor låg i källaren till en kyrka, men de hade dock blivit tilldelade polisens ordinarie datorutrustning, vilket Joel gissade berodde mer på omsorg om myndighetens informationssäkerhet än någon större satsning på dem. Han svängde in på parkeringen vid Centralstationen och klev ur bilen. Det var fullt med folk och bilar i rörelse och han satte av mot kyrkan.