Jag läste nyligen Christoffer Strömblads intressanta blogginlägg om hur han dokumenterade och utökade sina kunskaper och sin förståelse inom olika områden, inlägget går att läsa här .
Det var givande att läsa en text som satte ord på och beskrev något som jag själv har brottats med under många år. Nämligen hur man förvaltar och bygger på kunskap över tid på ett mer effektivt sätt än att man läser något, tycker det är intressant och “lägger” det i bakhuvudet och sedan kan det plockas fram per automatik eller vid behov när man läser något nytt på samma eller angränsande teman, vilket är ungefär så min nuvarande process fungerar.
Det som ställer till det för mig med den här metoden för kunskapsförvaltning och utveckling, är att jag har så många och breda intresseområden plus att jag omvärldsbevakar väldigt brett och det kan också gå rätt lång tid mellan att jag “besöker samma kunskapsområde igen med ny information”, vilket många gånger också gör att jag läser om samma information på nytt och tänker “det här var ju intressant, men just ja, det här har jag ju redan läst för ett par år sedan”. Det vill säga att jag återuppfinner lite för många hjul på nytt hela tiden.
Jag har varit intresserad av omvärlden och säkerhetspolitik/rättsväsendet sedan väldigt unga år. När jag var 7 år var svaret på frågan om vad jag skulle bli när jag blev stor självklart, jag skulle bli statsminister!
Jag minns fortfarande en anteckningstavla i mitt pojkrum där jag hade klippt ut och satt upp ett par artiklar om kriget i f.d. Jugoslavien, i någon form av försök till “bokmärken” innan Internet ens fanns på det sätt som det gör idag. Min och pappas relation bestod i ungdomen i att han kom på besök hos mamma (de var skilda) och hade med sig Aftonbladet och Expressen. Sedan tog han den ena och jag den andra tidningen, så läste vi och bytte tidning med varandra när man var klar med sin. Så kunskapstörsten och nyfikenheten har alltid funnits där och jag skulle säga att jag har omvärldsbevakat brett i ungefär 25 år vid det här laget.
Den omvärldsbevakningen i kombination med ett stort antal utlandsresor på semester i min barndom har gett mig en bred förståelse och upplevelse av världen och framför allt en tolerans för olikheter. Det har också gett mig ett väldigt stort referensbibliotek där jag kan lite om väldigt mycket, men samtidigt är jag inte riktigt en expert på något. Till detta kan vi också lägga till runt 6,5 års akademiska studier och 10 års arbetserfarenhet inom statlig verksamhet, vilket har gett mig en väldigt god förmåga att ta in stora mängder information, analysera denna och presentera nyckelpoängerna i begriplig och kortfattad form. Sedan har jag även fått en god uppfattning om skillnaden mellan hur saker bör och ska fungera på pappret och hur det de facto fungerar ute i verksamheten och “på golvet”.
Hur gör jag med min personliga kunskapshantering i nuläget
Om jag ska beskriva min syn på kunskap- och informationshantering skulle jag dela upp den i två sfärer (som också går ihop många gånger): min privata/hobbysfär och min professionella sfär. I mitt arbete som brottsanalytiker på ett lokalpolisområde ingår det i mina arbetsuppgifter att hålla mig uppdaterad om vad som händer inom vårt geografiska ansvarsområde, i Stockholm i stort och till viss del även internationellt som kan påverka vår verksamhet. Det ingår också att jag håller mig ajour med utvecklingen inom kriminologin- och polisforskningen. Detta gör jag primärt genom att inhämta och läsa information från olika källor, vara med på olika möten och prata med kollegor som rör sig ute på fältet.
I min privata/hobbysfär så omvärldsbevakar jag genom att flera gånger dagligen kolla på ett stort antal tidningars hemsidor, scrolla på Twitter och läsa intressanta inlägg/trådar och även läsa olika rapporter och böcker.
Som jag nämnde tidigare är dock mitt problem att jag konsumerar för mycket information och har för breda intresseområden, vilket gör att jag allt för ofta “tappar bort tidigare erhållen information/kunskap” och att jag “uppfinner samma hjul/vinner samma insikt” på nytt, trots att jag redan läst/visste om den kunskapen tidigare.
Jag har försökt att tackla det här på flera olika sätt under mitt vuxna liv och det har i huvudsak varit genom att starta upp ett projekt där jag tänkt att jag ska skriva något mer sammanfattande om ett visst ämne eller en viss fråga, vilket jag oftast startade igång men sällan slutförde. Det här med att “projekta” är ett ämne för ett eller flera separata blogginlägg, men i korthet kan jag sammanfatta det som att jag: är bra på att dra igång ett projekt och jobba intensivt med det i en vecka eller två, sedan blir det ett avbrott och sedan är det otroligt svårt att plocka upp projektet igen och fortsätta/färdigställa det.
En liten minirevolution för mig har varit att börja använda Twitter och börja skapa trådar inom olika ämnen, vissa av dessa har jag sedan omvandlat till blogginlägg här på bloggen. Genom att göra trådar inom olika ämnen har jag lyckats kombinera ett flertal saker: jag har sammanfattat kunskap för mig själv, jag har “folkbildat” och jag har indexerat min kunskap för framtiden så att jag lätt kan hitta den igen.
Sedan ungefär två år har jag fördjupat mig i organiserad brottslighet, med ett särskilt fokus på den organiserade brottslighetens utveckling historiskt i Sverige. Jag har följt det här ämnet och dessa “moderna historia” (fr.o.m. 1990 och framåt) under många år, men nu har jag börjat läsa in mig även på händelseutvecklingen från 1900 och framåt. I samband med att jag påbörjade den inläsningen insåg jag snabbt att jag behövde börja visualisera och dela upp fakta och insikter på ett tydligt sätt.
Jag började göra detta genom att skapa ett par Word-dokument där jag skrev korta sammanfattningar om ämnen och böcker. Jag skapade också ett Excelark där jag skrev ned alla böcker och skrifter jag hittade inom området och dokumenterade om jag läst dessa eller inte. Sedan skapade jag ytterligare ett Excelark där jag gjort en tidslinje som jag fyller på, med olika händelser och beslut som går att koppla till den organiserade brottslighetens historia och framväxt. Samtidigt började jag att leta efter ett bra visualiseringsverktyg för att göra mindmaps.
Jag har provat ett antal olika visualiseringsverktyg och det bästa jag har stött på men som jag tyvärr inte har råd med att köpa privat, är Analyst’s Notebook. För min hobbyverksamhet har jag provat ett antal gratisvarianter av analys- och visualiseringsprogramvaror och den jag har valt att använda i nuläget heter yEd Graph Editor. Programmet har ett flertal olika funktioner men jag använder det i huvudsak för att sätta ut boxar med information och länka ihop dessa.
Sedan jag började använda yEd upplever jag att jag har tagit ett steg uppåt i detta med att utveckla min kunskap och förståelse för det jag studerar. För nu finns tidigare information/insikter tydligt dokumenterade och visualiserade, vilket gör det lättare att “plocka upp tråden på samma ställe”, när det har gått en tid sedan jag satt med projektet senast.
Om jag ska sammanfatta min dokumentations- och visualiseringsprocess i projektet så går den till ungefär så här:
YeD – Jag har satt ut en tidslinje per decennium för 1900-2020. Sedan har jag skapat ett par kategorier så som specifika händelser av vikt, samhällsfenomen, politiska beslut osv, som gestaltas av olika former och som har olika färger. Sedan har jag också på samma tankekarta, börjat göra minianalyser av olika fenomen, där jag sätter fenomenet i mitten och sedan gör jag nya figurer med saker som jag uppfattar att fenomenet leder till eller påverkar och drar länkar till dessa.
Tankeskiss-Tidslinje
Tankeskiss-Analys av fenomen
Word – Jag har tre dokument som jag skriver i. Ett dokument som är en form av uppsatsmall, där jag har frågeställningar osv. Ett annat dokument där jag listar historiska händelser och fenomen per decennium och ett tredje dokument där jag sammanfattar essensen i lästa böcker och andra dokument.
Excel – För att bättre kunna hålla ordning på olika händelser och beslut som av olika skäl utgör milstolpar i den organiserade brottslighetens historia, har jag även skapat ett Excel-ark med datumet för enskilda händelser och en kort beskrivning av händelserna. Jag har också skapat ett Excel-ark där jag i takt med att jag stöter på nya dokument och böcker om organiserad brottslighet, lägger in dessa med bok- och författaruppgifter samt publiceringsår.
Även om det här kan upplevas rörigt så tycker jag att det funkar bra och är relativt lättnavigerat, man skulle kunna likna det vid ett fysiskt skrivbord där jag har en tom yta i mitten och så lägger jag fram det dokument som jag just nu behöver arbeta med (väldigt omvänd liknelse för övrigt när datorns “skrivbordsyta” blir normen i stället för vice versa). För den stora vinsten med det här arbetssättet är att jag ändå har avgränsat och strukturerat upp hur jag ska hantera den information som jag erhåller från att läsa olika saker.
Om jag tar ett exempel för att illustrera hur det kan gå till: jag läser en bok om ett specifikt kriminellt nätverk som var väldigt tongivande för sin tid. När jag läser den boken kommer jag att lista boken i Excel-arket för dokument om den organiserade brottsligheten. Jag kommer troligtvis också att fylla på i Excel-arket med tidslinjen för tongivande händelser. När jag är klar kommer jag att summera essensen av boken i Word-dokumentet för lästa dokument. Och avslutningsvis kommer jag att fylla på Word-dokumentet som är organiserade efter decennium och det mer uppsatsmallsliknande dokumentet med korta stycken relaterade till frågeställningar m.m. Beroende på vilka lärdomar/slutsatser jag får av den aktuella boken kan det också hända att jag lägger till saker i min tankeskiss i yEd.
Nuläge och utveckling
Även om det är svårt att konkretisera eller sortera upp hur jag inhämtar och processar information, för att sedan analysera och dra lärdom av den, anser jag att jag i arbetet med det här projektet ändå har kommit ett steg längre än tidigare och att jag nu minskar “startsträckan” i det aktuella projektet och att jag även dokumenterar informationen på ett bättre sätt än tidigare. Det här medför också att det är lättare att dra fler och bättre slutsatser och även att utröna var det saknas pusselbitar och var jag ska fokusera arbetet härnäst.
I samband med att jag har funderat över detta med informationshantering har jag också tänkt på vilken modell eller med vilka analytiska “glasögon” jag ska betrakta skeenden i världen.
Tar vi ett väldigt stort perspektiv landar vi ju i religionen och den teoretiska fysikens värld, men om vi smalnar av och zoomar in därifrån, är min fundering i grunden: vilka krafter och bakomliggande processer är de mest relevanta att titta på när man vill förstå skeenden och händelser?
Om vi tar ett exempel från fältet internationella relationer så har du ju t.ex. realismen och institutionalismen som två exempel på “glasögon” med vilka man kan se världen. Nu har jag nog landat i att det är svårt eller snarare omöjligt att hitta ett par “glasögon” som funkar för alla situationer och ytterligare en lärdom som är viktig att ha med sig är att:
-du har aldrig en fullständig informationsbild
-det är oftast många saker som påverkar ett skeende
-och människor är väldigt sällan totalt rationella i sitt beslutsfattande, vilket innebär att även den bästa modellen eller perspektivet som bäst kan ge en väldigt grov uppskattning eller träffsäkerhet gällande det man studerar och vill hitta förklaringar till.
Anledningen till att jag tar upp just detta är för att utöver den rent handgripliga informationshanteringen jag har nämnt ovan, skulle jag vilja ha en komplettering eller påbyggnad i form av någon form av modell.
Jag tror att det närmaste jag skulle kunna hitta eller förklara det jag söker med återfinns inom fältet “politisk riskanalys”, som är ett område inom statsvetenskapen, där man skapat teoretiska modeller för att uppskatta graden av risk inom olika områden och sedan fyller man på med data och analyser som påverkar värdena. Men just nu så har jag landat i att det bästa “verktyget” i det här hänseendet, är att ha ett öppet sinne och ett utforskande förhållningssätt, vilket är precis det jag tillämpar i praktiken i min tankekarta i yEd, där jag lägger ut information och knyter ihop den när jag av olika skäl och på olika grunder finner att de faktiskt går ihop.
För att illustrera vad jag menar så kan jag ta ett faktiskt exempel i korthet: under 1970–80-talet fanns det ett flertal konstellationer kriminella som köpte eller kontrollerade krogar i Stockholm och kopplat till detta uppstod en problematik med ekonomisk brottslighet, svarta pengar och narkotikabrottslighet mm. Det här ledde till att man från myndigheternas sida inledde myndighetsöverskridande samarbeten mellan polisen, tillståndsenheterna och skattemyndigheterna, för att komma åt den här brottsligheten.
När jag fördjupade mig i hur detta har uppstått så insåg jag att det fanns ett antal reformer inom restaurangbranschen på 1950-talet och framåt som hade lett till ett ökat antal krogar och restauranger än tidigare. Jag hittade också en stor kartläggning av den organiserade och ekonomiska brottsligheten som Stockholms stad hade gjort på 1970-talet, där det framkom att man från myndigheternas sida aldrig hade upplevt eller studerat den här problematiken på det här sättet tidigare. Det gick också att se kopplingar till alkohollagstiftningen och synen på hur och när man skulle få köpa och konsumera alkohol osv. Det ena gav det andra så att säga.
Eftersom jag har läst mycket av det som finns skrivet om den organiserade brottsligheten i modern tid, upptäckte jag också att hela den här historiska bakgrunden, även om den finns nedtecknad på olika ställen, saknas i den moderna historieskrivningen och när den finns med så är den beskriven i olika delar och inte som ett sammanhang.
Det här är ett konkret exempel på hur mitt nya sätt att arbeta och sköta min informationshantering, om inte revolutionerat, så i vart fall markant har förbättrat och förenklat mina möjligheter att hantera, systematisera och analysera information. Det är fullt möjligt att jag hade kunnat landa i samma sak om jag hade läst information och bara sammanställt denna och dragit slutsatser i ett enda Word-dokument, men det hade garanterat tagit mycket längre tid och varit betydligt svårare.
Summering och avslutning
Jag ska avrunda det här inlägget med att fundera lite kring hur långt ifrån jag är från att vara där jag vill vara gällande min informationshantering och kunskapsutveckling.
Det har absolut skett en stor förbättring gentemot tidigare och jag har blivit effektivare och bättre än vad jag var förut på informationshantering. Samtidigt är det här “nya arbetssättet” något jag tillämpar i ett enskilt projekt, dvs jag har ju praktiken inte effektiviserat eller utvecklat min “breda omvärldsbevakning” och majoriteten av den information jag inhämtar kontinuerligt.
Men frågan är om inte den här kombinationen av metoder blir en bra kompromiss? Dvs att jag gör projekt under begränsade tidsperioder där jag använder den arbetsmetoden jag har tagit fram och att det resulterar i någon form av sammanfattande produkt. Medan jag tillåter min breda informationsinhämtning att vara intressebaserad och flytande för att behålla en bred blick och översikt samt för att kunna fiska upp riktigt intressanta frågor att göra ett projekt kring och då titta på det mer strukturerat.
Om jag jämför mitt arbetssätt och mina metod med Strömblads metod och det arbetssätt som han beskriver i sitt blogginlägg tror jag att det är ett för strukturerat arbetssätt för min del, även om jag kommer att ta med mig ett par saker så som anteckningsverktyget och poängen med att skriva korta anteckningar löpande. Men för egen del tror jag att jag skulle uppleva det som för mycket “måste” och för arbetsamt för att upprätthålla ett motsvarande system och jag tror att det skulle göra att jag tappade lusten för det arbetet. Men jag tycker samtidigt att det är ett imponerande arbetssätt och som med alla metoder och arbetssätt och framför allt sådana man använder på fritiden, är ju det viktiga att man hittar det som funkar för en själv.
För den viktigaste saken både gällande arbetet (även om det där också finns många måsten) och fritidssysselsättningar, är att man försöker se till att det är kul att lära sig nya saker. Eftersom det sänker ribban för att man ska orka göra saker och även ro dem i land när man väl påbörjat dem och det höjer även livskvaliteten när man lär sig nya saker och har roligt under tiden!