Jag håller på och läser PW Singers ”Wired for War” och den fick mig att fundera över ett par saker. Det går förvisso inte att jämföra de amerikanska och svenska försvarsmakterna av en oändlig massa orsaker. Frågan som dock dyker upp i mitt huvud är i vilken grad robotisering och automatisering kan bli en styrkemultiplikator för Sveriges del? Kan vårt tekniska kunnande och vår höga ingenjörskompetens ge oss en fördel vad gäller att vidareutveckla redan framtagna tekniska lösningar och anpassa dem utifrån svenska behov av förmågor och utrustning?
Frågan är också i vilken grad en enskild svensk soldat eller polis kan tillföras förmågor som förstärker den enskildes förmåga i den utsträckning att man kan skala ned på antalet soldater/poliser för att en eller ett par individer besitter sådana förmågor att de kan lösa en grupps uppgifter? Eller handlar det snarare om att det finns en viss grundplatta som måste finnas för att tillhandahålla den bredd av kompetenser och förmågor som sammantaget behövs för att lösa motsvarande en plutons uppgifter idag, men att man med teknikens hjälp kan få plutonens styrka att utökas till en nutida bataljons styrka vad gäller krigföringsförmåga?
Ett inbyggt problem i både krigföringen- och polisväsendets uppgifter och kompetenser är att dessa i många delar innefattar moment som kräver praktisk handpåläggning vilket gör att teknik och automatisering kan effektivisera i hög grad och till viss del ersätta/förstärka vissa förmågor i vissa specifika situationer. Jag tror därför att det är viktigt att man vid en studie av hur man kan tillämpa robotisering, teknologiska verktyg och automatisering, tittar på vilka områden där man bäst kan använda dessa olika tekniska lösningar för att utveckla verksamheten. Det kommer t.ex. att vara svårt att ersätta ett gripande som idag genomförs av en till två poliser med att en robot ska göra detsamma. Samtidigt kan ju tekniska lösningar så som UAV, värmescanners, smidiga datorsystem för spaning och registrering av information spara nog så mycket polisiär arbetstid som om man skulle lägga motsvarande tid på att utveckla en robot för att genomföra det fysiska gripandet.
En viktig aspekt gällande tekniska lösningar i jämförelse med mänskliga egenskaper och sinnen är förmågan till improvisation och anpassning utifrån förändrade omständigheter. Det är mycket möjligt att den artificiella intelligensen i förlängningen kommer att trumfa en människa i detta hänseende men i nuläget förefaller detta vara ett område där människan fortfarande är vassare än maskinen. Som jag skrev tidigare kan dock tekniska lösningar vara en förstärkning i dessa lägen vad gäller att erbjuda förslag till olika handlingsalternativ när en soldat/polis behöver anpassa sig till en hastigt förändrad situation.
Singer tog även upp hur de väpnade styrkornas sammansättning och förbandsanda har förändrats gällande bland annat drönarpiloters vardag. Detta då de dagarna i ända sitter i en husvagn i Nevada och slår ut mål i Irak och Afghanistan, för att när arbetspassen är slut kliva ur husvagnen och in i den amerikanska vardagen. Han satte detta i relation till alltifrån hur drönarpiloten hanterar distansen till kriget likväl som att hantera den psykiska påfrestningen av att inse att han eller hon dödar folk, fast på avstånd. Vidare lyfte han också att de fysiska kraven på soldater och officerare troligen kommer att förändras i takt med att efterfrågan på tekniska och analytiska kompetenser ökar, i relation till de traditionella kompetenserna så som fysisk styrka och god kondition som historiskt sett har varit de kompetenser som efterfrågats hos blivande militärer eller för den delen också hos poliser.
Om jag ska runda av tror jag att det största hindret vad gäller att implementera och använda tekniken i militär och även polisiär verksamhet är den byråkratiska stelbentheten och den organisatoriska långsamheten vad gäller att initiera och genomföra förändringar gällande såväl processer så väl som att driftsätta ny utrustning och teknik. Singer tog upp detta i boken vad gäller till exempel hur en flygvapengeneral som var f.d. stridspilot stängde ned ett drönarprojekt på grund av att han såg det som en rival till stridsflygplanen och stridspiloternas skrå.