Syftet med det här blogginlägget är att göra en tillbakablick på det som kallas “The Global War on Terror” och se hur detta har påverkat Sverige och landets säkerhetspolitik. Vidare är syftet att på ett tydligt sätt redovisa ett antal händelser med koppling till kriget som skett under de gångna 16 åren och som varit viktiga hållpunkter i kriget, och även redovisa ett antal händelser som haft koppling till eller skett i Sverige.
Vad är “The Global War on Terror”?
Efter terrorattentaten den 11 september 2001 höll USA:s president George W Bush den 7 oktober 2001 ett tal där USA och dess allierade inledde det som kallas kom att kallas “The Global War on Terror”, eller “GWOT” som det förkortas (kommer hädanefter även att kallas ”kriget mot terrorismen”)(Länk till talet på Vita Husets hemsida). Inledningsvis inriktades det mot Al Qaida och de länder som stödde organisationen, så som talibanregimen som styrde Afghanistan vid den tidpunkten. Med tiden har detta krig dock utökats till att riktas mot flera terrororganisationer så som t.ex. Islamiska Staten (IS) och Al Shabab m.fl.
Detta globala krig har kommit att prägla omvärldsutvecklingen på många olika sätt. Först och främst genom att USA och dess allierade störtade talibanregimen i Afghanistan och ersatte den med en demokratiskt vald regering och president, dock lyckades man inte besegra talibanerna fullt ut militärt vilket medförde att det nu råder ett lågintensivt inbördeskrig i landet. Vidare förklarade USA och dess allierade krig mot Irak och invaderade landet under förespeglingen att Saddam Husseins regim höll på att utveckla massförstörelsevapen, vilket senare visade vara ett falskt påstående. Efter att den amerikanskledda alliansen besegrat de irakiska styrkorna och avsatt Saddam Hussein, följde en lång period av amerikansk ockupation av landet medan man arbetade med att återuppbygga landet och etablera ett fungerande demokratiskt självständigt styre i landet. De sista amerikanska styrkorna inom ramen för den amerikanska ockupationen lämnade sedan landet den 11 december 2011, även om det fortfarande fanns och finns en stor amerikansk militär närvaro i landet i form av amerikanska soldater och privatanställd säkerhetspersonal. Den militära närvaron har vidare utökats på senare år för att delta i kampen mot IS i landet.
En annan händelse som har bäring på utvecklingen av kriget mot terrorismen är den ”Arabiska våren” som var en serie politiska proteströrelser och politiska omvälvningar i Mellanöstern som tog sin början den 17 december 2010 med att en grönsaksförsäljare tände eld på sig själv som en protest mot den korrupta regimen i Tunisien, vilket ledde till protester i landet. Detta medförde därefter att det uppstod proteströrelser mot regimer även i andra länder i området, vilket i längden ledde till regimbyten och att diktatorer störtades i flera länder. I vissa av dessa länder så som Libyen och Syrien råder det nu inbördeskrig och länderna är uppdelade mellan olika stridande fraktioner, varav vissa fraktioner är klassade som jihadistiska terrororganisationer.
En viktig aspekt med kriget mot terrorismen är att det dels har skett i det öppna i form av militära invasioner av enskilda länder så som i Afghanistan och Irak, men det har också till stor del skett i det dolda vilket bland annat återges i böcker så som “The Way of The Knife: The CIA, a Secret Army, and a War at the Ends of the Earth” av journalisten Mark Mazetti och “Relentless Strike: The Secret History of Joint Special Operations Command” av journalisten Sean D Naylor. Dessa böcker beskriver ett krig som präglas av underrättelseinhämtning i form av bl.a. SIGINT och HUMINT, gripanden och vapeninsatser av specialförband och inte minst av spaning och vapeninsatser med luftburna UAV:er, så kallade “drönare”. Det är också viktigt att poängtera att det här är ett globalt krig med vitt skilda skådeplatser, gör vi en bred tolkning kan det sägas utspela sig i alltifrån i rättssalar i New York till i djungeln på Filippinerna där den lokala armén med stöd av amerikanska militära rådgivare kämpar mot en islamistisk terroristorganisation.
Kriget mot terrorismen och Sverige
Kriget mot terrorismen utspelar sig även i Sverige vilket jag nu ska redogöra för mer ingående. Innan vi går vidare är det viktigt att etablera ett par faktum. Först och främst, attentaten på Drottninggatan 2010 och 2017 var inte de första terrorattentaten i den svenska historien. Tittar vi tillbaka 100 år så finns det ett stort antal terrorattentat som begåtts av grupper och individer med olika motiv och som skett i form av alltifrån mord till bombdåd. Det finns ingen enhetlig definition på vad som utgör terrorism eller ett terrorattentat, men ett exempel på en definition är den som FN:s generalförsamlings gav gällande terrorism i sin resolution mot finansiering av terrorism den 9 december 1999:
“Terrorism är en handling som syftar till att döda eller allvarligt skada civila eller icke-stridande, med avsikt att skrämma en befolkning eller utöva tvång på en regering eller en internationell organisation”
Ett annat faktum är att “The Global War on Terror” inom ramen för detta blogginlägg används som ett övergripande samlande begrepp där själva kriget kan sägas vara summan av världens länders arbete för att förhindra och bekämpa våldsbejakande islamistisk terrorism. Vidare kan vi konstatera att startpunkten för kriget var George W Bushs tal den 7 oktober 2001 (man kan också säga att startpunkten var terrorattentaten den 11 september 2001 men det var ju samtidigt orsaken till att kriget sedan deklarerades), och att det är ett krig som pågår än idag. Dock ska det klargöras att president Barack Obama den 23 maj 2013 formellt avslutade “The Global War on Terror”(https://www.usnews.com/news/articles/2013/05/23/obama-global-war-on-terror-is-over), dock kvarstår faktumet att kriget ändå fortsatte i praktiken om än under andra former.
Om jag ska göra en historiebeskrivning av Sveriges deltagande i kriget mot terrorismen går det inte direkt att säga att en händelse har skett till följd av eller inom ramen för detta krig eftersom det dels inte är ett krig i ordets traditionella mening, och dels eftersom det förs på så många olika fronter. För att konkretisera den analytiska ram som jag utgår ifrån i detta blogginlägg tänker jag sätta upp följande premisser. Efter 11 september-attentaten inleddes genom George W Bushs tal “The Global War on Terror” vilket också fäste världens länders uppmärksamhet på fenomenet våldsbejakande islamistisk terrorism. “The Global War on Terror” och de väpnade konflikter som har skett inom ramen för kriget har lett till en ökad instabilitet i framför allt Mellanöstern, och dessa väpnade konflikter har i förlängningen bidragit till en tillväxt av våldsbejakande islamistiska miljöer och organisationer globalt och i västvärlden i synnerhet, och detta har i förlängningen lett till att det skett en ökning av islamistiska terrordåd globalt och i västvärlden. Detta har sedan i sin tur följts av att ett stort antal länder har trappat upp sitt arbete för att bekämpa terrororganisationer och förhindra terrordåd, vilket har skett i form av alltifrån militära insatser till riktad lagstiftning och ökade resurser till underrättelseverksamhet. Jag kommer återkomma till vad som är hönan och ägget gällande denna utveckling i slutet av inlägget.
Sverige och många andra länder har deltagit i kriget mot terrorismen på många olika sätt. Konkreta exempel på Sveriges deltagande i kriget är det långvariga svenska styrkebidraget till ISAF-styrkan i Afghanistan, och det nu pågående styrkebidraget i Irak där svenska soldater hjälper till att träna lokala väpnade styrkor. Andra exempel på svenskt deltagande i kriget är den så kallade “Egyptenaffären” som bestod i att svensk myndighetspersonal överlämnade två terrormisstänkta egyptiska medborgare till CIA-personal på Bromma flygplats. Därefter flögs egyptierna till Egypten där de torterades och dömdes till fängelsestraff (Boken ”Spår” av Lena Sundström, TV4:s Kalla Fakta 2004, ”Det brutna löftet”). En annan viktig händelse som är värd att nämna är att Sveriges specialförband var verksamma inom insatsen i Afghanistan där de bland annat agerade livvakter åt den afghanska kungen och arbetade med att träna lokala väpnade styrkor (https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10718901.ab).
Som tidigare nämnts sker en stor del av kriget mot terrorismen i det dolda, och det arbetet utförs av underrättelse- och säkerhetstjänster och specialförband. Detta gör att det är svårt att utröna och klarlägga hur det svenska deltagandet i kriget mot terrorismen har skett sedan 2001 och hur det sker idag i någon närmare detalj. Dock finns det ett antal hållpunkter som är offentligt kända där vi kan förutsätta att våra polisiära och militära underrättelse- och säkerhetstjänster har varit inblandade i varierande grad.
Först ut är den så kallade “Guantanamo-svensken” som greps av amerikanska styrkor i USA och satt fängslad i det amerikanska fånglägret Guantanamo på Kuba under en tid, och som sedan släpptes fri och återvände till Sverige. Sedan har vi terrorattentatet på Drottninggatan 2010 och terrorattentatet på Drottninggatan 2017. Vi har också de så kallade “Muhammed”-teckningarna i Jyllands-Posten i Danmark och Lars Vilks “Muhammed”-teckningar i Nerikes Allehanda, som båda har fått konsekvenser för de inblandade tecknarna i form av attentat och mordförsök (https://www.expressen.se/kvallsposten/lars-vilks-befinner-mig-pa-en-hemlig-ort/, https://www.svd.se/fem-misstankta-terrorister-gripna).
Vidare har DN uppmärksammat att SÄPO spanat på en terrorcell i Sverige (https://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankt-terrorcell-i-sverige/), och vi har även fallet med mannen som greps i ett uppmärksammat tillslag och misstänktes för att planera terrorbrott, men som sedan släpptes och avfärdades från misstanke (https://www.svd.se/skadestandet-ar-inte-viktigt-for-mig). Vidare har SÄPO arbetat med att bevaka våldsbejakande islamistiska miljöer och flödet av så kallade terrorresenärer mellan Sverige och olika oroshärdar ute i världen. SÄPO har även tillsammans med Polisen arbetat för att lagföra personer som begått terrorbrott utomlands vilket i ett par fall har lett till fällande domar (https://www.aftonbladet.se/nyheter/article21936468.ab). Vidare har Sverige sedan 2014 en större trupp baserad i Mali under FN-mandat för att hjälpa till med att upprätthålla säkerheten där. Detta efter att en islamistisk rebellgrupp höll på att ta över stora delar av landet tills franska styrkor ingrep och stoppade deras framfart och man inledde fredsförhandlingar. Sedan 2013 finns FN-trupp stationerad i landet för att hjälpa till med en fredlig övergång från den tidigare konflikten i landet och implementeringen av ett fredsavtal mellan landets regering och rebellgrupper i landet. Det är också viktigt att nämna att det i kriget mot terrorismen har introducerats ny lagstiftning så som t.ex. den så kallade ”FRA-lagen” (https://www.dn.se/nyheter/politik/snabbguide-vad-handlar-fra-lagen-om/) och lagen mot finansiering av terrorbrott (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6391422). Regeringen har även tillsatt en samordnare mot våldsbejakande extremism (som dock arbetar mot alla former av våldsbejakande extremism).
Nu är det dock viktigt att stanna upp och reflektera. Om vi tar alla händelser som jag har nämnt med start från det svenska deltagandet i Afghanistan-insatsen och Egypten-affären, fram till terrorattentatet på Drottninggatan 2017 och lagförandet av terrorresenärer som stridit i Syrien samt Sveriges truppinsats i Mali: har detta med “kriget mot terrorismen” att göra? Är det inte bara fråga om separata internationella insatser och att våra underrättelse- och säkerhetstjänster gör sitt jobb i vanlig ordning?
Jag skulle säga att de händelser jag nämner är relaterade till ”The Global War on Terror” som George W Bush deklarerade i oktober 2001. Detta eftersom även om “kriget mot terrorismen” är ett luddigt begrepp, och även om våldsbejakande islamistisk terrorism har funnits innan 9/11-attentaten, så har terrorattentaten den 11 september 2001 och det efterföljande ”kriget mot terrorismen” och det sätt som kriget förts på påverkat omvärldsutvecklingen på ett markant sätt. Detta då i synnerhet vad gäller initierandet av krigen i Irak och Afghanistan, vilka lett till ett antal följdverkningar som har påverkat skeenden och präglat världen på flera olika sätt. Dels har vi fått en markant ökning av antalet våldsbejakande jihadistiska miljöer och anhängare i världen överlag och i västvärlden i synnerhet. Detta har i sin tur lett till att regeringar världen över har implementerat politiska initiativ och lagändringar för att motverka tillväxten av våldsbejakande islamistiska miljöer, och för att identifiera potentiella terrorister och lagföra faktiska terrorister, och även för att förhindra att terrordåd sker.
Detta har då även påverkat Sverige genom de händelser som jag har redovisat i det här inlägget, och även genom att svenskt rättsväsende och i synnerhet svenska underrättelse- och säkerhetstjänster har fått lägga stora resurser på att motverka och bekämpa islamistisk terrorism och tillväxten av våldsbejakande islamistiska extremister Och som tidigare nämnts även genom att det har skett två fullbordade terrordåd i Sverige utförda av två islamistiska terrorister. Dock är det här viktigt att poängtera att jag inte argumenterar för att kriget mot terrorismen i sig på något sätt är en bakomliggande orsak till terrordåden på Drottninggatan eller övriga terrordåd som har skett i världen sedan 9/11-attentaten, utan ansvaret för dessa fruktansvärda dåd ligger till fullo hos attentatsmännen och de organisationer som genomfört dem. Dock anser jag att krigen i Afghanistan och Irak och följderna av de två krigen, har gett en stor näring till islamistiska terrororganisationer, vilkas världsomspännande propaganda sedan har radikaliserat människor i hela världen som inte har nåtts av denna propaganda tidigare.
Avslutning och analys
Avslutningsvis vill jag säga att jag inte lägger någon värdering i huruvida det borde ha deklarerats ett ”krig mot terrorismen” efter 11 september-attentaten, eller huruvida det var rätt eller fel att invadera Afghanistan respektive Irak. Vidare är detta inte en fullständig kronologi över händelser och skeenden i kriget mot terrorismen. Min ambition är endast att teckna en övergripande bild över hur världen och Sverige har påverkats av dessa händelser, och hur kriget mot den våldsbejakande islamistiska terrorismen idag har blivit ett av de högst prioriterade säkerhetshoten globalt och i Sverige, och även uppmärksamma att detta också präglat Sverige och de internationella insatser som Sverige deltar i. Det är också viktigt att betona att “The Global War on Terror” inleddes som ett svar på vad man kan kalla ett “War of Terror” som förs av Al Qaida, IS och andra islamistiska terrororganisationer och som består av ett antal terrororganisationer som utför terrordåd som dödar och skadar mängder med människor. Dock har kriget mot terrorismen sedan ifrågasatts i sig gällande hur meningsfullt det är att förklara krig mot en taktik vilken terrorism är, vilket man kan skriva ytterligare ett blogginlägg om i sig.
En annan poäng med detta blogginlägg är att påpeka att jag upplever att även om vi talar om terrorhot, våldsbejakande islamistiska miljöer och konflikten i Syrien, så lyfter vi sällan blicken och tittar både bakåt och framåt, och reflekterar över hur vi har kommit dit vi är idag och vart vi vill komma framöver. Som jag nämnde tidigare så avslutade president Obama “The Global War on Terror” den 23 maj 2013, men än idag är både konventionella militära styrkor, specialförband och underrättelsetjänster verksamma i en global kamp mot islamistiska terrororganisationer så som Islamiska Staten, Al Qaida och Al-Shabab m.fl. Den stora frågan är dock: när och hur slutar “The Global War on Terror” och då inte bara i litterär mening utan även i praktiken?
Jag kommer att utveckla mina tankar kring detta i flera inlägg framöver och då fokusera mer på enskilda händelser och fenomen inom kriget mot terrorismen.